En gång i tiden var jag en riktig solbög! Vet faktiskt inte hur många gånger jag har gått till överdrift och bränt upp mig. Numera är jag betydligt mer försiktig och solar med måtta. Eller inte alls. Själva badandet sker inte heller lika frekvent som tidigare. Men när temperaturen kryper upp till 33 grader Celsius som i dag och alla andra dagar, är det förstås omöjligt att ägna sig åt torrsim. Det turkosskimrande havet kallar. Sirenerna sjunger sin locksång.
Halvvägs mot horisonten seglar en tremastare och där hav och himmel smälter samman skymtar några av Andamaniska havets klippöar. Det är en oemotståndlig miljö men säsongen börjar gå mot sitt slut, snart är det för varmt, turistleden glesnar och hotellen har så smått börjat rea ut rummen.
Det jag gillar allra bäst med Klong Nin Beach är annars lugnet. Här förekommer ingen strandförsäljning eller uthyrning av strandstolar. Visst finns det chicka strandbarer, men få spännartyper. Och nattlivet? Ja det existerar överhuvudtaget inte. I alla fall inte på den här beachen. Den ursprungliga fiskarbefolkningen är muhammedaner. Varje morgon klockan 05.45 väcks jag av böneutrop från högtalaren utanför hotellet. Den melismatiska, vackra, lite kärva sången påminner mig om den väckarklocka i form av en moské som förgyllde mina morgnar förr i tiden. Vart tog den förresten vägen? Någon?
 |
| Moskéväckarklocka med böneutrop på vift. |
