På spåret

Thaitåg på gång!

Jag har sagt det tidigare, men det förtjänar att upprepas: Jag älskar att åka tåg! I Vietnam gled jag fram i skraltiga ryska järnvägsvagnar längs dyngblöta risfält under het sol och i becksvart mörker. Att halvdåsande se det vietnamesiska landskapet glida förbi i en dagbäddsvagn är äkta rälslycka! Eller färdas med Bambuexpressen i Kambodja, den ultimata Shake and Roll-utlevelsen i ett tågfreaks hju(v)liga tillvaro.

Bambuexpressen i Battambang, Kambodja. Överst: Slutstationen - ett nedlagt tegelbruk out of nowhere. Nedre: Ett av många tågmöten där bambuflaket lyfts av spåret för att låta den mötande trafiken passera. Det sker bara på Bambuexpressen! 

Det thailändska järnvägsnätet lär vara ett av världens bästa. Återstår att se när jag i dag tar tåget från Chiang Mai, järnvägens yttersta utpost i norr, till Bangkok. Där byter jag tåg. Resans slutmål är Trang vid den thailändska kusten i söder, inte alltför långt från Malaysia. En sammanlagd resa på uppskattningsvis 28 timmar och över 2000 rälskilometer med ett oräknat hotellstopp i Bangkok. Hade varit intressant att testa hela resan i ett svep för att kolla hur mycket järnväg jag egentligen tål, men det funkar dessvärre inte på grund  av tidtabellen.

Att åka tåg i Thailand är billigt. Och restaurangvagnarna lär servera bra mat. Att beställa en öl till maten är däremot sedan förra året omöjligt. Efter en rad incidenter har myndigheterna stoppat ölutskänkningen på samtliga tåglinjer. Attans så tråkigt! En av mina absoluta favoritsysselsättningar är att sitta i en restaurangvagn, gärna med en vit linneduk på bordet, smuttandes på en iskall öl medan landskapet glider förbi så där lagom långsamt. Å andra sidan är jag redan ganska marinerad av all bira som inmundigats i Vietnam, Kambodja, Laos och Thailand. Samtliga är ena baddare på att brygga god, prisvärd öl.

Det blir spännande att göra den här tågresan, möjligen lite jobbigt också. Numera åker jag alltför sällan tåg. Annat var det förr. Jag har många upplevelser från resor på räls. Under en turné med Kalle Holmbergs Orkester åkte jag från Övertorneå till Stockholm. Det var också en lång resa. I kupén satt en gubbe från Burträsk som hade en megastor korg med kokta ägg som färdkost. Under resan skalade han äggen, svalde dem hela och kastade upp äggskalen i luften och lät dem regna ymnigt som teatersnö eller konfetti över hela kupén, samtidigt som han med kraftfull stämma skrek, ja fullständigt vrålade, Lumumba! Det var omöjligt att få stopp på karln. Något liknande lär jag väl slippa uppleva på sträckan Chiang Mai - Bangkok - Trang. Att dricka öl på de thailändska tågen är ju numera, i motsats till järnvägen hemma, strängeligen förbjudet.

Kalle Holmbergs Orkester på turné: Göran Holmberg, trombone, Kalle Holmberg, sång och trumpet, Rupert Clemendore, trummor, Anders Bergman, altsaxofon, Åke "Slappo" Dahlberg, kontrabas (delvis skymd) och Kjell Berggren, piano. Året är 1961, men vad fan, det ser ju ut som rena artonhundratalet... Men bandet var bra!