När jag växte upp besökte jag ofta Kungliga Operan i Stockholm. Besöken var inte tecken på musikalisk brådmognad, enda anledningen var att min äldre syster var dansare där. Kommer inte ihåg särskilt mycket av vare sig Nötknäpparen, Coppelia eller Svansjön, men desto mer av de inspirerande miljöerna inifrån teaterbyggnaden som gjorde djupt intryck på en sjuåring. I mer mogen ålder har jag tillbringat åtskillig tid på Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Flottans Musikkår och Kungliga Hovkapellet. För att nu inte tala om giget på ett danskt kungligt bröllop i tidernas begynnelse. Det blir extremt mycket kungligt för en övertygad republikan! Men jag har verkligen lirat för kung och fosterland. Ibland har jag till och med haft kungligt kul. Erkännes!
Nu besöker jag Royal Ballet i Laos, en sextiohövdad dansgrupp med Royal Palace i Luang Prabang som bas, Palatset är numera museum, kungen avsattes när kommunisterna tog makten 1975. Kungen inte bara avskaffades, hela kungafamiljen fördrevs till en grotta i norra Laos där de så småningom svalt ihjäl. Det här är ju svårt att greppa eftersom jag upplever laoiterna som extremt vänliga, balanserade och fredliga. Men människan är som bekant ett konstigt djur. Och enpartistaten och den genom buddhismen lågmälda personkulten till trots, tycks det kungliga fortfarande ha en viss guldglans när Lao Royal Ballet dansar i gamla Royal Palace i Luang Prabang.
Föreställningen har mycket litet att göra med den västerländska tåspetsdans jag upplevde som barn. Eller den dynamiska fridans jag senare fick möjlighet att arbeta med. Den laoitiska dansen har mer drag av kinesisk opera och balinesiskt orienterad musik med mimiska inslag. Sparsmakad, med många små rörelser som vi västerlänningar inte kan koderna till. Männen är krigiska och hjältemodiga med arketyper som Haneman och Apornas Armé, kvinnorna behagfullt mjuka och väna, mer anonyma i uttrycket. Och aldrig mötas de två! Ska jag vara petig så var väl inte koordinationen den mest perfekta jag sett på en dansscen. Men den färgrika föreställningen föder tankar och bidrar med ytterligare en bit av pusslet Laos. Kungen är död - länge leve kungen!
