Chiang Mai var en gång huvudstad i det mäktiga kungariket Lanna. I dag är stan inkörsporten till aktiviteter som trekking, ziplineåkning, tigerspaning och elefanttämjarkurser i djungelområdena i norra Thailand. De 120.000 innevånare delar stan med oss turister och de många expats av skilda nationaliteter som flytt värmen och de ökande levnadskostnaderna i de södra delarna av landet. Långt in på 1920-talet var flodvägen eller elefantryggen den enda möjligheten att nå stan. I dag sträcker sig Thailands utmärkta järnvägsnät hit och flygförbindelserna är goda. Chiang Mai, omgärdat av höga, mjuka berg och lummig grönska, har sitt eget mikroklimat med svalkande nätter och stekheta dagar. Temperaturen är 34 grader Celsius, men smyger fram på småtimmarna ner till 15.
I Chiang Mai finns en stor bofast kinesisk befolkning och kinesiska turister är den största gruppen besökare i norra Thailand liksom i Laos. Här firas förstås också det kinesiska nyåret som inträffar just nu 18 - 20 februari. Att ströva omkring i Chinatown år 2558 enligt den kinesiska tideräkningen, är ett nöje även om firandets huvudingredienser lätt tycks kantra över i krimskramsförsäljning och ett matfrossande inpackat i kakafoniska ljud av de mest skilda slag. Lägg därtill fyrverkerierna! Kineser hörs, syns och tar plats, många är i rörelse kring den här helgen som firas i dagarna tre. Det märktes när jag försökte boka tågbiljetter söderut. Allt var utsålt! Det blir till att vänta någon dag. Men vad gör väl det, känns knappast som en uppoffring att häcka här en extra dag.
På väg från Chinatown passerar jag ett av stans många kloster, ja helgedomarna duggar tätt även i Thailand. Jag tar av mig kepsen, sandalerna och smyger in. Det är kvällsbön och den recitativa talsången stiger upp mot de höga tempelvalven, sväller ut och decrescenderar. En förtätad stämning som blir till en skön avrundning på en expansiv eftermiddag. Mörkret sänker sig över Chiang Mai, det sker snabbt, och den efterlängtade kvällssvalkan infinner sig.
