Bombies är laoiternas öknamn på amerikanarnas splitterbomber. Mellan 1964 och 1971 släpptes 260 miljoner bombies och andra bomber över Laos. Under 560.000 flygräder åstadkom USA oerhörd skada och ett ofattbart lidande, men tragiken består dessvärre också i att närmare en tredjedel av bomberna, 78 miljoner, aldrig detonerade. Det betyder att kriget inte får ett slut, bomberna ligger kvar i markerna och fortsätter att skada 44 år efter krigsslutet. Varje år dödas eller lemlästas 300 laoiter. USAs egenmäktigt påtagna uppdrag att utrota kommunismen, en skrämmande spegling av det kalla kriget, står som avsändare till detta mänskliga lidande. Helvetet började när president Lyndon Johnson oprovocerad anföll Laos som bara något år tidigare klassats som neutralt av UN. Laos var då, och är fortfarande, ett outvecklat, fattigt litet skogsland med en befolkning på sex miljoner.
En stor del av de odetonerade pjäserna är splitterbomber och 30 % av offren är barn, bönder står för resterande 70 % av de drabbade. Olyckorna sker vid jordbruksarbete eller så hittar barn bomber och är okunniga om riskerna. En försvårande del av problemet är att i ett fattigt land som Laos är metallen i bomberna lukrativ. Skrotsamlare drar omkring på landsbygden och får byns innevånare att leta efter bomber. Man är beredd att gambla med människoliv för att få mat på bordet. För en bombie betalas 10 SEK, medan de stora omslutande plåtskal som splitterbomberna skickades i och större bomber betingar ett pris på över 200 SEK. En ofattbar stor summa pengar på den laoitiska landsbygden.
Ljuset i mörkret är organisationen Cope som med hjälp av utländska donatorer och frivilliga läkare, ortopeder och sjukgymnaster gör ett jättejobb. 1000 patienter behandlas varje år och organisationen har filialer på flera platser i Laos. I Vientiane finns en både rörande och informativ utställning om UXO, unexploaded ordnance och dess konsekvenser. Bombröjning är också en livsviktig del av arbetet. Utländska bombexperter utbildar laoiterna i säker bombröjning och i att informera bybefolkningarna. Australien tycks vara det land som har det tyngsta engagemanget. 2010 utlyste också världsamfundet äntligen ett förbud mot splitterbomber på initiativ av Norges Jens Stoltenberg.
De franska kolonialherrarna sög ut Laos och grannländerna, men lämnade åtminstone ett kulturarv i form av det franska köket, boulevarderna, de pampiga husen och andra kulturyttringar efter sig. I USAs spår följer bara död, förstörelse och lemlästning. USA har dessvärre inte gjort mycket för att rättfärdiga de brott som begicks och som fortfarande får allvarliga konsekvenser.
