Kulturskolan Phare Selpak i Battambang i västra Kambodja är värd all respekt. Här utbildas ungdomar från utsatta, fattiga miljöer i musik, teater, nycirkus och bildkonst. Ungdomar i riskzonen som man sa när jag på 90-talet jobbade i ett likartat projekt på Fryshuset i Stockholm. Phare Selpak som startade 1994 är en av de där viktiga motvikterna som behövs i alla samhällen, men kanske i synnerhet i ett land som Kambodja. Korruption, mutor, maffiaverksamhet, prostitution och barnhandel är dessvärre utmärkande för landet som har avgrundsdjupa samhällsklyftor, och där inte minst unga människor kommer till skada.
Att besöka Phare Selpak och ha förmånen att uppleva en av deras nycirkusföreställningar känns inte bara bra, det är en fantastisk förmån som också ger mig tron att Kambodja har en framtid. En (o)lustig detalj i den hormonstinna, fartfyllda föreställningen är att en av karaktärerna är till förvillelse lik Röda Khmer-ledaren Pol Pot som ung, psykopaten som under tre år, åtta månader och tio dagar mördade två miljoner landsmän och förvandlade Kambodja till ett stort koncentrationsläger. I Phare Selpaks föreställning som handlar om rädsla och spöken, har han gestalten av en akrobat med Pol Pot-glasögon, truppens toppman i det mänskliga pyramidbygget. Han som står överst och trampar på sina landsmän. Medvetet eller ej? Vet inte men kusligt kul är det! Men var är tjejerna? Ett extra plus för cirkusbandet bestående av skolans musikstudenter som lyckas mixa traditionell kambodjansk musik med västerländska fraser och uppfordrande cirkusrytmer.
