Där tiden står still

I den charmiga staden Battambang i västra Kambodja, sex timmars omskakande bussresa från Phnom Penh, står tiden still. Visarna på saluhallens tornur tycks ha ramlat bort. Och lika bra är väl det. När jag var yngre fantiserade jag ofta om tillvaron innan tiden var uppfunnen, då dagsrytmen styrdes av ljus och mörker. I Battambang får jag glimtar av ett liv där klockans visare inte försvunnit, men de tycks röra sig lite långsammare när jag promenerar omkring i den behändiga lilla stadskärnan.

På en gata har en försäljare lämnat sin mobila trehjuliga butik. En kambodjansk variant av Gershwins Summertime skvalar ur trehjulingens inbyggda stereo, men av butikschefen syns inte ett spår. Längre ner på gatan har man rest ett färgrikt tält. En talsjungande röst ackompanjerad av snärtiga cymbaler och sfäriskt klockspel hörs genom tältduken, en begravningsceremoni är på gång. En hemlös kvinna med natthärbärge på en stor öppen plats i stadens centrum vaknar upp under säcken hon har till täcke. Hur tung blir hennes dag? Några munkar med tiggarskålar går över bron till templet på andra sidan kanalen. Klockan är nio på morgonen, det är en helt vanlig vardagsmorgon i Battambang och den ljumma morgonbrisen förebådar en varm dag.