Mekongdeltat är Vietnams sydligaste utpost. Landskapet är intensivt grönt och platt som en vietnamesisk pannkaka. Ris och fruktodlingarna genomkorsas av ett oändligt antal vattenvägar. En frodig vattenvärld med många broar, från traditionella konstruktioner till monkey bridges, d v s mycket enkla träkonstruktioner att balansera på. Jag bor på ett homestay söder om provinshuvudstaden Can Tho, små bambuboningar vid ett av Mekongsflodens många flöden. Längs det brunmelerade vattnet passerar olika typer av flytetyg, från stora sandpråmar till ekor fyllda med vattenmeloner. Brummande båtmotorer. Försäljningsrop över vattenytan. Vågskvalp när en kvinna sköljer håret i vattenbrynet. Barn som leker vid flodstranden. På nätterna lyser en blek måne över landskapet och cikadorna gnisslar där ute i mörkret. Natten är silkesmjuk, ljummen och mättad med moskitos.
En dag tar jag mig med båt till den flytande marknaden, den största i Mekongdeltat. En flytande stormarknad om man så vill. Hit kommer bönder från byarna i området och saluför ananas, meloner, sötpotatis, rotfrukter och mango till köpare som säljer vidare på de landbaserade marknaderna. Små flytande soppkök, en läskedrycksbåt, ja till och med en lottförsäljningsfarkost pilar mellan de större båtarna för att erbjuda sina tjänster. Och mekongfolket lever, som vietnameserna i gemen, nära familjen. Mormor, farfar, barn och barnbarn delar ofta på det begränsade marina utrymmet. På en pråm fullastad med den sötaste ananas träffar jag morfar Minh och barnbarnet Linh. Vattenmeloner bollas över relingar. De flytande soppköken går på högtryck och under de sotiga grytorna syns eldar flamma muntert. Kommersen startar tidigt på morgonkulan och avslutas vid tiotiden på förmiddagen. Kort och intensivt.
