Homestay och otyglad sång

Dúc, Dung, Ha, Cúong och Dinh. En ren familjebusiness!

Jag bor på ett homestay i Hoi An. Oftast fungerar den här varianten av boende ungefär som Bed and Breakfast, men vad Green Grass Homestay beträffar är det snarast fråga om ett litet, personligt drivet minihotell med fem rum. Det stora huset är smakfullt inrett med trapphusets pampigt stensatta vägg som bärande arkitektonisk idé. Stället som öppnade för bara tre månader sedan ägs av Dúc och hans fru Dung, ja det är ju faktiskt deras hem. Dúc och Dung är nybörjare i branschen, men med hjälp av svägerskan Há (receptionist och fixare) och Dúcs äldre syster Cúong (kök, städning och tvätt) tycks familjeföretaget ha alla möjligheter till framgång. Och ett starkt team med bärande idéer behövs för att lyckas i en stad där hotell, guesthouses och homestay duggar tätt.

När Dúc berättar om sin krokiga yrkesväg fram till hotellvärdens, ställs alla mina fördomar om Vietnam som "Skomakare bli vid din läst-landet" på ända. I Hoi An är min värd mest känd som fotbollsspelaren Dúc efter en karriär som bollproffs (här älskar man fotboll, på varenda sylta syns jätteskärmar som kväll efter kväll förmedlar matcher inför andäktiga horder med åskådare). Han har också arbetat som elektriker med eget företag och många anställda. Han är lampdesignern som exporterar lampor i Sydostasien. I många år arbetade han som chaufför och körde buss över hela landet. Andra yrken som Dúc lämnat bakom sig är körskoleinstruktör, lärare, butiksägare till klädbutik, skoaffär och bokshop samt ytterligare en handfull professioner. Dúc får yrkesskiftena att låta lika naturliga som att byta kalsonger! En kreativ, rastlös särling i ett klan och skråsamhälle? Eller är Dúc själva sinnebilden för Vietnams nya, expansiva ansikte?

Sedan tre månader tillbaka koncentrerar sig dock Dúc på Green Grass Homestay. Han är 50 plus, en gänglig, rastlös man med färgat hår, alltid angelägen att göra sitt bästa för gästerna. My home is your home säger han på något svårtydd engelska. Han skrattar ofta och är hela tiden på språng. Fru Dung är sin makes raka motsats, lugn, jordnära och en djävul på att laga god mat. Hennes vietnamesiska pannkakor, fyllda med grönsaker, fläskkött och doppade i soya- och jordnötssås är Hoi Ans bästa! Och jag njuter av nudelsoppan med kyckling varje morgon. Vietnameser startar alltid dagen med en stor skål nudelsoppa och i så motto har jag redan transformerats till en tvättäkta vietnames. Priset för mitt rum inklusive badrum, balkong och tillgång till en fantastisk takterass är 120 SEK för två pers. Frukost och två cyklar ingår i priset.

Cykeln är en tillgång, lätt som en plätt cyklar jag ner till gamla stan, ut på landsbygden eller till stränderna längs Sydkinesiska sjön. Landskapet är helt platt, inte en backe, och trafiken förhållandevis lugn. I gamla stan råder till och med bil och motorcykelförbud på många gator, något som jag förmodar är helt unikt i Vietnam. Paret Dúc och Dung har också ambitionen att då och då bjuda sina gäster på något personligt. Häromkvällen inviterades alla hotellgästerna till en generös middag, en fin kväll! Vid ett annat tillfälle gick Sigrún en minikurs i den ädla konsten att laga bananpannkakor. Och eftersom Dúc och Dung älskar att sjunga, beordrades jag tillsammans med värdparet en kväll till en bar där gästerna erbjöds att sjunga till en syntnisse som kompade till förinspelade, lätt fyrkantiga beats. Lokalen var sprängfylld med vietnameser i alla åldrar och alla framträdde. På borden låg stora fång med färgglada plastblommor som gästerna gav till sångarna. Vid speciellt lovvärda prestationer överöstes sångaren dessutom med ett knippe ballonger! En hybrid av den blöta firmafestens karaokeinslag och en svensk lågstadieavslutning inför sommarlovet!

Så extremt intressant att uppleva hur de behärskade vietnameserna, måna om att aldrig tappa ansiktet, ohämmat levde ut sina lustar i smäktande, sentimentala dängor. Hur till vardags lågmälda, föga gestikulerande Hoi An-bor plötsligt brast ut i högröstad, svulstig sång med livlig gestik. Fru Dung förvandlades sekundsnabbt från blid matmor till sensuell tangosångerska! En remarkabel transformation i discolampornas sken. Plastblommor och ballonger haglade över interpreten, och Dúk och Dung berättade stolt att de går till sångbaren varje fredag för att lätta på trycket med hjälp av otyglad sång. Varje fredag året runt säger Dúc och skrattar.

Takterassen på Green Grass Homestay i Hoi An.