Dockteater är inte min grej. Men ett besök på den berömda vattendockteatern i Hanoi är ändå svårt att undvika. Vattendockteater? Scenen består av en vattenbassäng och på båda sidorna om bassängen sitter en orkester bestående av två sångerskor, en flöjtist, två strängmusiker och en slagverkare. Elva dockspelare arbetar under vattnet i den för Vietnam unika kulturyttringen. Men varför gör de skickliga spelarna sig besväret att bli dyngblöta när de istället skulle kunna spela på torra land?
Kanske min undran besvarades redan dagarna före dockteaterbesöket när jag färdades längs vägen mellan Hanoi och Halong Bay. Överallt syns dessa vattendränkta fält med människor vadande i lera och vatten för att bärga årets andra risskörd. En och annan vattenbuffel bökar i det blöta. Nu råder torktid men när Röda Floden svämmar över kan vattnet stiga hela åtta meter. De vattniga risfälten, den långa kustlinjen, floderna och de häftiga regnperioderna - i Vietnam tycks vattnet tränga in i människors porer och psyke. De idogt arbetande små människoprickarna i en vattensjuk scenografi blir, när jag kollar genom bussfönstrets imaginära scen, en Real Life Water Puppet Show. Och vardagens verklighet överträffar som så ofta dikten, även i en föreställning som innehåller en myckenhet av traditionell professionalism.
