1959 lånade jag en platta med vietnamesisk musik av min syster Margaretha, och sen dess har jag fascinerats av det långsmala landet där borta i sydost. Bergen, fälten, kustlinjen och människomyllret i Hanoi och Saigon. På den tiden levde de flesta av oss fortfarande isolerade från fjärran länder (massturism var i sin linda). Den vietnamesiska skivan blev min första genuina kontakt med World Music, och en ny värld fjärran från Brahms, Beethoven och Miles Davis, stod plötsligt Wide Open. Femtiotre år senare kan jag fortfarande erinra mig flera av låtarna och lätt frammana det risfärgade omslagets känsliga tuschteckningar.
Senare har jag då och då kommit att tänka på plattan, inte minst när jag läst och sett bilder på de ogripbara tragedier som utspelats i landet. Och kommit att förundras över hur Vietnam rest sig från stigmatiserad, krigssargad nation till ett enat land fullt av hopp och med den starkaste ekonomiska utvecklingen i hela Asien. Visst ska det bli fantastiskt att färdas med den s k FÖRSONINGSJÄRNVÄGEN som numera binder samman forna Nord- och Sydvietnam. Vilken symbolhandling!
I morgon bär det av. Via London och Hongkong landar jag torsdag kväll i Hanoi, Vietnam. Jag är taggad!
